Skrotprogram kan rädda Tysklands CO2-mål

Det är ingen nyhet att Tyskland står inför en tuff utmaning när det gäller sina CO2-mål inom transportsektorn. Under 2023 har sektorn släppt ut 13 miljoner ton för mycket koldioxid. Utan betydande åtgärder kan denna siffra stiga till hela 34 miljoner ton koldioxidekvivalenter (CO2e) fram till år 2030, enligt rapporter från International Council on Clean Transportation (ICCT).

I ljuset av detta har ICCT undersökt en potentiell åtgärd: ett omstritt skrotprogram för gamla, ineffektiva diesel- och bensinfordon. Resultatet är tydligt: ett sådant program skulle kunna spara upp till elva miljoner ton CO2e, vilket motsvarar omkring en tredjedel av den beräknade ökningen, allt genom en enda åtgärd.

Enligt ICCT:s kriterier skulle motorfordon som är minst 15 år gamla och bensinfordon som är minst 25 år gamla kunna skrotas mot en statlig ersättning. ”Privatpersoner som frivilligt deltar får en premie vid skrotning av sitt fordon, vilket motsvarar 80 procent av återstående värde: mellan 2.000 och 6.000 euro för dieselbilar och mellan 2.000 och 3.000 euro för bensinbilar, beroende på ålder,” står det i meddelandet. Genom ett sådant program och skrotning av åtta miljoner fordon – sju miljoner diesel- och en miljon bensinfordon – skulle man kunna minska utsläppen med upp till elva miljoner ton CO2e.

Dessutom förväntar sig ICCT en minskning av luftföroreningar, vilket skulle ge ”betydande hälsofördelar” genom att minska antalet förtida dödsfall relaterade till hjärt-kärl- och lungsjukdomar. De ”samhälleliga fördelarna” av programmet, som ICCT beskriver, skulle framför allt uppnås genom nedläggning av gamla dieselbilar, vilka vanligtvis släpper ut mer föroreningar.

För närvarande är 49 miljoner bensin- och dieselfordon i trafik på tyska vägar, vilket allvarligt hotar landets klimatmål. För att minska utsläppen nämner forskaren Kyle Morrison vid ICCT flera strategier med varierande kostnader och fördelar. ”Vår studie presenterar ett kostnadseffektivt skrotprogram som maximerar hälsofördelarna för samhället och påskyndar övergången till hållbara transporter,” säger han.

Kostnadseffektivitet är den avgörande faktorn bakom ICCT:s stöd för skrotprogrammet. I deras studie har forskarna också övervägt E-bränslen som en alternativ åtgärd för att minska CO2e-utsläpp. Enligt ICCT:s beräkningar uppgår E-bränslekostnaderna i Tyskland år 2030 till 910 euro per ton CO2e, medan importerade E-bränslen kostar 619 euro per ton, och den totala emissionsminskningen ligger bara på 190.000 ton – jämfört med elva miljoner ton för skrotprogrammet.

ICCT noterar att kostnaderna för att undvika en ton CO2e är betydligt lägre: 313 euro per ton för diesel och 255 euro per ton för bensin. Hälsofördelarna har inte ens beaktats i dessa beräkningar. ”Om man inkluderar dessa fördelar skulle kostnaderna för varje stillagat fordon bli negativa, vilket innebär att programmet ger ett positivt nettoresultat,” framhåller ICCT.

Peter Mock, chef för ICCT i Europa, påpekar att produktionskostnaderna för E-bränslen är höga och att importen från utlandet förväntas förbli tre gånger dyrare än ett skrotprogram, utan att ta hänsyn till de hälsofördelar som ett sådant program ger. ”E-bränslen bidrar inte till att förbättra luftkvaliteten eller den allmänna hälsan,” konstaterar han.

Om Tyskland verkligen kommer att införa ett skrotprogram är fortfarande osäkert. ICCT pekar på potentiella hinder som ”statlig finansiering och osäkerhet kring frivillig medverkan”. Många är starkt beroende av sina bilar, särskilt där kollektivtrafiken är otillräcklig – och även med en premie på upp till 6.000 euro är det svårt att skaffa sig ett passande elfordon. Därför föreslår ICCT även att införa hastighetsbegränsningar och öka stödet för lokaltrafiken.